Medan Norge sedan april 2025 blockerar 57 utländska speloperatörer med hjälp av internetleverantörerna, och sett andelen olicensierat spel sjunka från ungefär en tredjedel till en fjärdedel, har den svenska regeringen avfärdat samma verktyg som ett för stort ingrepp i den enskildes frihet. Frågan om DNS- och IP-blockering har därmed blivit en av de mest laddade i den svenska spelpolitiken – och den senaste tidens tillsyn mot matchfixning gör debatten mer akut.

Norges modell: tre verktyg samtidigt #

Norge, som liksom Sverige har ett licenssystem för spel om pengar, har under de senaste åren infört tre parallella verktyg mot olicensierade operatörer. Banker hindras från att förmedla betalningar till och från bolag utan norsk licens, internetleverantörer åläggs att blockera domäner på DNS-nivå, och myndigheterna agerar direkt mot operatörer som bryter mot lagen. DNS-blockeringen trädde i kraft den 1 april 2025 och omfattade från start 57 internationella sajter – en åtgärd som redan används i Danmark.

Effekten går att mäta. År 2023 uppskattades ungefär en tredjedel av allt norskt spelande ske hos olicensierade aktörer. Till 2024 hade den andelen sjunkit till omkring en fjärdedel. Anna Johnson, vd för Svenska Spel, har lyft fram utvecklingen som ett argument för att Sverige bör införa motsvarande verktyg, och pekar på att rätt verktyg skulle kunna ge svenska myndigheter tillbaka kontrollen över spelmarknaden – med fördelar för konsumentskydd, sund konkurrens och offentliga intäkter. Branschorganisationen SPER har enligt samma uppgifter lagt fram fem konkreta förslag, där DNS-blockering är ett av dem, för att vända en trend som i Sverige pekar åt motsatt håll jämfört med Norge.

Regeringen säger nej – men inte till allt #

Frågan har också nått riksdagen. I en interpellation i mars 2025 till statssekreterare Niklas Wykman (M) pekade riksdagsledamoten Azadeh Rojhan (S) på siffror som visar att kanaliseringsgraden – andelen spel som sker inom det licensierade systemet – enligt reviderade beräkningar sjunkit från runt 91 till 72 procent, betydligt sämre än vad som tidigare antagits. Hon lyfte även fram Danmark och Estland som exempel på länder där IP-blockering använts med framgång, och föreslog dessutom obligatorisk uppföljningskontakt med spelare som stängt av sig via Spelpaus, för att minska risken att de återfaller hos olicensierade aktörer.

Wykmans svar var tydligt: regeringen avfärdar IP-blockering som ett alltför långtgående ingrepp i grundläggande friheter. Istället pekade han på andra åtgärder som redan är på gång eller planerade: en utredning av spellagens så kallade riktningskriterium för att förhindra att pengar över huvud taget kan föras till olicensierade operatörer, kraftigt ökad finansiering till Spelinspektionen, skärpta system för betalningsblockering och förslag om regler mot snabba kreditprodukter som ofta marknadsförs tillsammans med spelerbjudanden.

Skillnaden mot Norge är alltså inte total – Sverige rör sig mot skärpt betalningsreglering – men just den mest uppmärksammade och enligt förespråkarna mest effektiva åtgärden, blockering på nätverksnivå, är fortsatt avfärdad från regeringens sida.

Matchfixning ger debatten en ny dimension #

Samtidigt som blockeringsfrågan diskuteras politiskt har Spelinspektionen inlett tillsyn mot sex licensierade bettingbolag – bland dem Hajper, Prozone (som driver Bethard och Fastbet), Casinostudan, MOA Gaming (Lyllo Casino), Snabbare och ComeOn Sweden – för att granska om de erbjudit odds på matcher och händelser som är förbjudna enligt föreskriften SIFS 2020:2. Det handlar bland annat om spel på lägre divisioner i svensk fotboll, träningsmatcher, kort och individuella prestationer av spelare under 18 år – kategorier som bedöms särskilt utsatta för manipulation. Matchfixning kan ge upp till två års fängelse enligt svensk lag, och tillsynen beskrivs som ett svar på ett växande hot mot idrottens trovärdighet.

Kopplingen till blockeringsdebatten är indirekt men reell: så länge en betydande andel av spelandet sker hos aktörer helt utanför svensk tillsyn, saknar Spelinspektionen möjlighet att över huvud taget granska om just de bolagen erbjuder odds på manipulerbara matcher – oavsett hur hårt man än går fram mot de licensierade aktörer som faktiskt går att nå med tillsyn.

En fråga om var gränsen för statlig kontroll ska gå #

Striden om DNS- och IP-blockering är i grunden en avvägning mellan två svårförenliga mål: ett önskemål om att stänga ute ett läckage som enligt Rojhans siffror kan omfatta över en fjärdedel av allt spelande, och en ovilja att ge staten eller internetleverantörer en teknisk möjlighet att blockera sajter – ett verktyg som, om det väl finns på plats, i teorin skulle kunna användas även utanför spelområdet. Norges tidiga resultat ger blockeringsanhängarna ett konkret argument, men frågan om Sverige följer efter, eller fortsätter satsa på betalningsvägen och skärpt tillsyn istället, är fortsatt olöst.